Ipamorelin och CJC-1295 med DAC är två komplementära forskningsverktyg för att kartlägga GH-axelns signalering. Ipamorelin används när pulsatila svar via growth hormone secretagogue receptor (GHSR) ska kvantifieras, medan CJC-1295 med DAC används när långverkande GHRH-signalering och IGF-1-feedback ska mätas i modeller som kräver förlängd exponering (Howard et al., 1996; Teichman et al., 2006).
NordVials forskningsmaterial säljs endast för kontrollerad laboratorieanvändning och är inte avsett för humant bruk.
Uppdaterad 2 juni 2026.
Vad är skillnaden mellan Ipamorelin och CJC-1295?
Ipamorelin och CJC-1295 verkar via två olika receptorvägar inom GH-axeln och används för att jämföra hur ghrelinmedierad pulsatile signalering skiljer sig från långvarig GHRH-aktivering.
Snabb jämförelse
Ipamorelin (GHRP / GHSR)
Primär receptor: GHSR (typ 1a)
Signalprofil: Pulsatil, kortverkande GH-toppar som speglar ghrelinresponsen i hypofysen (Howard et al., 1996).
Halveringstid: Kort i prekliniska modeller; respons mäts i minuter–timmar.
Forskningsroll: Selektiv aktivering av ghrelinreceptorn och analyser av pulsatile kontra kontinuerliga protokoll.
System: Ghrelin–GHSR och hypofysens somatotrofa celler.
CJC-1295 med DAC (GHRH-analog)
Primär receptor: GHRH-receptorn (Gs-kopplad).
Signalprofil: Långvarig cAMP-signalering med tonisk GH-stimulering (Frohman & Kineman, 1999).
Halveringstid: DAC binder albumin och förlänger exponeringen till flera dagar i publicerade modeller (Teichman et al., 2006).
Forskningsroll: Modellera uthållig GHRH-signalering och IGF-1-feedback i långtidstester.
System: Hypotalamus–hypofysens GHRH-väg.
Enkelt förklarat
Ipamorelin används när forskare vill studera snabba hormonella pulser i GH-axeln. CJC-1295 med DAC används när långvarig stimulering och signalpersistens behöver analyseras.
Skillnaden handlar främst om hur länge signalen varar och vilken receptor som aktiveras.
Mekanism: två vägar till GH-frisättning
GH-axeln regleras främst av två signaler:
- GHRH → aktiverar GHRH-receptorn (Gs → cAMP) och driver GH-exocytos (Frohman & Kineman, 1999).
- Ghrelin → aktiverar GHSR (Gq → IP3/Ca²⁺) och kan motverka somatostatins hämning (Kojima et al., 1999).
Dessa signaler styr hypofysens frisättning av tillväxthormon i olika mönster.
IGF-1 och feedback-loop
GH påverkar levern att producera IGF-1, som i sin tur skapar negativ feedback:
- GH ↑ → IGF-1 ↑
- IGF-1 → hämmar ytterligare GH-frisättning
Denna feedback-loop är central i hur GH-peptider studeras i prekliniska modeller (Veldhuis et al., 2001).
Ipamorelin (GHRP / GHSR-aktivator)
Ipamorelin är en selektiv GHRP-analog som binder till GHSR. I forskning används den för att:
- studera ghrelinmedierade signaltransduktionssteg
- följa korta GH-toppar utan bred receptorpåverkan
- kartlägga skillnaden mellan pulsatile och toniska GH-protokoll
CJC-1295 med DAC (GHRH-analog)
CJC-1295 är en långverkande GHRH-analog som aktiverar GHRH-receptorn. DAC-modifikationen:
- binder till albumin i plasma
- förlänger halveringstiden
- ger stabil och långvarig GH-stimulering
Jämförande tolkning
Ipamorelin och CJC-1295 är inte konkurrerande utan komplementära verktyg:
- Ipamorelin → snabb, pulsatil aktivering
- CJC-1295 → långvarig, stabil aktivering
Tillsammans används de för att analysera hela dynamiken i GH-axeln.
Hur studeras GH-peptider?
- Cellmodeller: receptoraktivering (GHSR vs GHRH) analyseras via cAMP- och kalciumsvar.
- Prekliniska modeller: GH-frisättning över tid mäts i plasma efter peptidadministration.
- Endokrina modeller: hormonell feedback och IGF-1-reglering dokumenteras i serietagningar.